Rubignon - Rarings pappa

Lilla Raring är pappa upp i dagen, eller?!

Kanske han kommer att bli lik sin stabbe. Jag är iaf överdrivet förtjust i den här hingsten och det var därför jag sållade genom landet efter en avkomma. Framtiden får visa om likeheterna finns.

Rubignon:

Raring finns på papper nu!

Hurra! Han finns på riktigt!

Jag visste inte att jag skulle bli så glad över några rosa papper. I dag kom Rarings pass från Tyskland, han är tysk, närmare bestämt en Oldenburgare. Och det känns stort.

PFERDEPASS – va! Han är på riktigt nu, Raring. Jag känner mig stolt och rörd. Nu ska han bara få sitt namn ”på riktigt” också. Jippi! Och jag har fått döpa honom – Royal Raring. Man får gilla det namnet eller inte, spelar ingen roll för mig – för han är min och det är vad han heter, ha ha ha!

I dag var han superduktig i stallet. Vi gick in från hagen. Det är så svårt att lämna polarna där, han vill inte det. Men jag gjorde som han Monty Robert skrev, la en lina från grimman och runt hasen. Då kommer trycket på hasen när han stannar och inte i nacken som från en grimma man håller i. (Det går att läsa den artikeln i senaste numret av Hästfokus) så fort han går släpper trycket från hasen och han får supermycket beröm. Efter ett par gånger hade han hajat och gick fint in. Nu får vi se om kunskapen sitter kvar nästa gång (hoppas, håller tummarna).

Väl inne i stallet kollade jag honom och hans små hovar. Ena hoven hade gått sönder lite grann. Som tur var Catta, vår hovslagare, i stallet och kom till undsättning. Så fick han en finputsning runt om. Han stod still och fint. Han är så jäkla duktig och snäll. Hoppas det håller i sig. Sen pussade jag på honom och gick tillbaka till hagen. Vägen tillbaka däremot går mycket mycket fortare än från hagen. He he he en sund liten pålle alltså.

Lyckan – hon och jag följde med några andra stallkompisar i morse och red ut i vintersolen. Det var ett superfint väder. Och jag tror att både jag och Lyckan ville vara ute lite längre, men dom andra frös och red hem. Så vi gick lydigt med. Mest spännande var det nog att rida förbi skolgården med alla skrikande barn som var ute på rast. Fast hon gillar när det händer lite.

Nu ska jag kolla på mitt/Rarings pass en stund och bara njuta av en kopp grönt äppel-te.

Tjing!
Cam

Raring provar träns och Lyckan provar grannens hö

Oj vad det är trevligt med semester. Så här mycket som jag är ute om dagarna händer ju aldrig annars. Därför är jag lite dålig på att uppdatera just nu. Jag sitter nämligen nästa inte vid min dator alls. Det är väldigt ovanligt för mig som hänger över mitt tangentbord för jämnan.

Men just umgås jag nästan bara med mina hästar och dom är sällan uppkopplade, iaf inte på webben. Jag önskar aldrig den här månaden tar slut men det har redan gått en hel vecka – var tog den vägen!

I morgon ska jag på uteritt med tre stallkompisar, Lyckan tycker det är ashärligt att få sällskap ute.

Men kolla här – varje gång boxdörren öppnas kommer ett litet Lyckan-huvud ut och vill nalla av grannens Juvels hö. Varje gång, he he he. Hur länge ska hon orka. Och det spelar ingen som helst roll om hon har egen mat. Näää… Juvels höpåsar är godare. Jag fnissar ihjäl mig för hennes hals blir typ två meter lång.

Och så var det dags för premiären. Raring fick ta på sig sitt lilla träns för första gången. Det gick superbra. En kort kort stund stod han med det i boxen. Sen fick han betfor, han var inte intresserad av mat när vi tränsa eller han stod med det på. Just då funderade han mest på vad det var han fått på sig. Fast som vanligt med Raring, inget speciell att jaga upp sig för. Ullis hjälpte mig som vanligt och jag säger det igen. Jag skulle inte klara mig utan Ullis.





Nattinatt – i morgon är en ny semsterdag!

Gröt och motion

Dagen började med ett pass på min motioncykel - ENTLIGEN! och så en tallrik gröt. Jag känner mig mycket nyttig. Så nu efter min kopp med kinesiskt te ska jag slänga på min stallkläderna och åka till Lyckan och Raring.

Få se om jag rider ut eller håller mig i ridhuset. Det blir snöklampar under hovarna när det är tösnö, och det är bara jobbigt.



Sommarbild - om tre och en halvmånad ser det ut så här igen!

Åbergs Museum

Lunch på Åbergs Museum. Annika och jag åker i bland dit och lunchar. Det är helt okej och deras Wraps är riktigt goda. Men det bästa med våra luncher är att vi kan snacka häst i en hel timme:-)

Åbergs Musem också mysigt med deras gamla skyltar och Trazankojan.

Lyckan gör mig lycklig

Jag har varit hos Åsa Sippola, Qing Akupunktur. Det är något med den kinesiska medicinska läran som gör att jag alltid faller tillbaka dit, fast jag inte tänker på det. Den stämmer egentligen inte överrens med mig eller mina grundtankar. Men när jag behöver få hjälp med att komma i fas med mina element (så skulle jag inte ha uttryckt mig tidigare, för då viste jag inte vad som orsakade min obalans) då söker jag omedvetet upp en akupunktör. Jag har tidigare gått hos dr Nie. Men nu har jag hittat Åsa Sippola i Bålsta och jag tror hon är bra. Vi får se, jag var där i går för första gången.

Nästa vecka ska jag försöka beställa helkroppsmassage. Jag måste mjukas upp. Det måste ske före fredag för då jag har anmält mig till en tre-dagars-yoga-klass. Jag tror yogan är bra för min ridning. Jag lär mig kontrollera min andning och balans. Det kan inte vara fel. Ups! Nu är jag inne på balans igen.

Och det leder mig rätt på hästiriet. För när du rider är balans viktigt. Annars ramlar du av, :-)

I söndags fick Ullis hem Chilli. Chilli är ett åtta årigt sto efter Cortez. Hon är jättefin (inte lika fina som Lyckan ;) och härlig utstrålning. I kväll var det premiärridning i ridhuset. Väldig lugn ridning eftersom Chilli inte gjort ett handtag på lång lång tid och har inte en muskel kvar på rumpan. Det gick jättebra, hon var superduktig. Och snart kan de hänga på mig och Lyckan på en tur i skogen. Det blir kul med lite sällskap.

Här är första bilden. Jag tar en ny om några månader och gemför

Det är toppen att ha en månad semester nu. Då hinner vi utnyttja dagsljuset. Perfekt! Vi kan rida ut i lugn och ro och Raring kan hanteras på förmiddagen när det är lugnt i stallet. Här på bilden är det dags för en ridtur. Lyckan måste gnägga högt utanför stallet. Alla andra hästar är i sina hagar, några är inne. Och ser man inga kompisar då är det bäst att gnägga högt så alla hör, inte bara en gång utan tre, fyra gånger för att vara på säkra sidan. Sedan bär det i väg. Hon älskar sin lilla skogstur. I går var vi också nere vi travbanan och travade och galopperade, vädret var ju toppen. Lyckan gör mig lycklig och Raring är gosig.

Sov gott!
Cam :-)

P.S
Kolla in min två snygga arbetskamrater, Malin och Cissi – gissa om jag kommer att sakna dem samt Janina, Linn, Malin P och Amanda.Kolla också in fotografen i fönstret, he he he

PERFEKT - Magsjuk

Det har varit rätt mycket sedan i fredags, och jag har haft lite dåligt samvete för att bloggen inte är uppdaterad. I lördags var det final av Körslaget, och så upp tidigt på söndagen. Red ut med Annika och Pigge - det var supermysigt. Därefter åkte jag och Ullis till Månkarbo och kollade på en häst åt henne.

I dag skulle jag egentligen hängt på Rebbecka till Jönåker för att kolla på häst till Rebbecka - MEN!

Klockan tre i natt vakande jag och mådde så JÄVLA illa, sedan har jag kramat Gustavsbergaren fram till för ett par timmar sedan. SKIT!

Nu börjar jag må bättre. I morgon blir det en skrittur ute med Lyckan och sen ska jag på akupunktur.

Hörs snart:-)