Intressant artikel av Bo Tibblin.

Intressant artikel av Bo Tibblin. Den väcker ett och annat frågetecken.

Och jag är glad över det envisa och nogranna grundarbete vi gjort med Lyckan. Ska man tro det Bo skriver, bådar det gott för Lyckans framtid.



MAJ"Skenbilder"


Jag har under helgen åter dömt en MsvC:2 klass. Resultatet överensstämmer väl med den statistik jag redogjort för tidigare: Klassen bestod av 26 ekipage varav 5 hade över 62%, 6 mellan 62 och 60% och 15 under 60%. Vid en närmare analys visar sig reultatet beror på att de under 60% inte visade de för klassen viktigaste rörelserna; skolor, enkla byten och övergångar. Man rider något som skall likna de olika bedömningsgrupperna, men ingenting är genomarbetat och befäst.

Här ser man verkligen bevis på bristerna i grundridningen. Ofta rider man i ett tempo som är alldeles för högt i förhållande till hästens lösgjordhet och styrka. Man "ramlar" genom hörnen och eftersom detta ingår i betyget 5 under allmänt intryck med koeficient 2, så kostar det en hel del. Skall man dessutom rida en öppna efter en sådan hörnpassering, är den från början dömd till att bli underkänd. Detsamma gäller övergångar. Man påbörjar ofta mellan- och ökade gångarter tydligt men i den andra änden syns inga tydliga övergångar. Hos desa ekipage ser man inga tendenser till att försöka att rida rätt. Som jag tidigare sagt tror jag inte att detta beror på nonchalans från ryttarna. De vet helt enkelt inte vad de skall göra, vilket det är en tränaruppgift att lära dem!

Men det går att uppnå bra resultat. T.ex hade segraren i den här klassen 71% vilket berodde på ett välridet program i ett väl anpassat tempo.
Tempot är här en mycket viktig faktor. Det verkar som om en del ryttare tror att man befrämjar framåtbjudningen genom att rida fort. I själva verket är det tvärtom. Man rider bort bjudningen. Att hästen tänker framår är helt beroende på styrkan. Är man stark nog och i bra balans är det så ansträngande att röra sig framåt i olika moment. Men tvingas man fram utan att ha dessa förutsättningar tar det emot och då lägger man så småningom av. Styrka kan dessutom inte byggas upp genom tempo utan bara genom den styrketräning som rätt utförda övningar ger. I det program jag här talat om, skall man visa att man är på rätt väg, när det gäller att bygga upp denna styrka och balans. Först när detta mål är uppnåt, kan man börja rida mera framåt i tempo. Detta innebär inte att hästen aldrig skall få röra sig ordentligt framåt. Friska galopper utomhus är t.ex utomordentligt bra arbete. Det jag ovan beskrivit gäller vid arbetet på ridbanan.

Anne Persson, som är ansvarig för de svenska fälttävlansprogrammen, har i de lätta programmen infört några moment som är vanliga utomlands och som vi borde införa i våra lätta och medelsvåra klasser.
Ett är "överstrykning". Det är en direkt översättning från tyskan. Den engelska termen "Give and take" är egentligen bättre, för den talar om vad det egentligen handlar om. Det går till så att ryttaren på angiven plats i trav skall utföra tre moment.
1: För bägge händerna framåt i riktning mot hästens mun.
2: Vänta ett till två steg.
3: Tag mjukt tillbaka kontakten med hästens mun.

Hästen skall under dessa moment gå kvar i samma tempo och i samma form som innan. Detta är en mycket avslöjande övning och visar om hästen har egen balans eller om den är helt beroende av ryttarens hand. Den häst som ökar tempot eller ramlar framstupa visar på bristerna i grundutbildningen. Denna övning skulle det vara intressant att se även i högre klasser.

En andra sak är att skilja på "skritt på lång tygel" och "fri skritt"
I det första fallet skall häste få länga och sträcka ut halsen och sänka huvudet med bibehållen kontakt med ryttarens hand. Kommunikationen skall bibehållas. Vid "fri skritt" skall hästen lämnas helt fri från ryttarens hand.
Detta skulle kunna bidra till att ryttarna vågar visa "ökad skritt". Nu ser man ofta ett mellanting mellan "mmellan- coh ökad skritt".
"Fri skritt" skall egentligen tala om för hästen, att nu är dagens arbete färdigt. Du kan koppla av.

Dessa moment förekommer ofta i t.ex de tyska programmen.
Med tanke på att MsvC är kvalklasser till MsvB är det viktigt att domarna tänker på detta vid bedömningen. Med vårt bedömningssystem kan en häst med bra gångarter få så mycket poäng på dessa att det skyler bristerna i t.ex skolorna. Ett ekipage med underkända skolor måste alltså bestraffas även under "lösgjordhet" och "effekten av ryttarens hjälper" Annars blir det ingen kvalklass.

Bo Tibblin