Vi vill kela!

I kväll när vi var hos Ludde och Raring var de på riktigt kelhumör. Det skulle nosas och fnula, bita lite och så. Och så måste vi klia Raring mellan öronen.

Det är två riktiga myspellar som går där i hagen. Båda fyller ett år i juni. Jag tycker det känns som hundra år innan vi ska rida in dem. Men den som väntar på något gott väntar aldrig ... .....


I morgon kommer Torsten, en till ettåring. Det tycker jag känns skitjobbigt. Det funkar så himla bra med att bara Raring och Ludde går i hagen. Varför måste det komma in en till? Det hade varit skillnad om alla tre hade satts ihop samma dag (vilket var planen), men då kunde ju Torsten inte komma. Varför har jag fortfarande inte hajjat. Vi får se hur det går imorgon. Men om det händer Raring något blir jag riktigt upprörd.

God natt!