Raring finns på papper nu!

Hurra! Han finns på riktigt!

Jag visste inte att jag skulle bli så glad över några rosa papper. I dag kom Rarings pass från Tyskland, han är tysk, närmare bestämt en Oldenburgare. Och det känns stort.

PFERDEPASS – va! Han är på riktigt nu, Raring. Jag känner mig stolt och rörd. Nu ska han bara få sitt namn ”på riktigt” också. Jippi! Och jag har fått döpa honom – Royal Raring. Man får gilla det namnet eller inte, spelar ingen roll för mig – för han är min och det är vad han heter, ha ha ha!

I dag var han superduktig i stallet. Vi gick in från hagen. Det är så svårt att lämna polarna där, han vill inte det. Men jag gjorde som han Monty Robert skrev, la en lina från grimman och runt hasen. Då kommer trycket på hasen när han stannar och inte i nacken som från en grimma man håller i. (Det går att läsa den artikeln i senaste numret av Hästfokus) så fort han går släpper trycket från hasen och han får supermycket beröm. Efter ett par gånger hade han hajat och gick fint in. Nu får vi se om kunskapen sitter kvar nästa gång (hoppas, håller tummarna).

Väl inne i stallet kollade jag honom och hans små hovar. Ena hoven hade gått sönder lite grann. Som tur var Catta, vår hovslagare, i stallet och kom till undsättning. Så fick han en finputsning runt om. Han stod still och fint. Han är så jäkla duktig och snäll. Hoppas det håller i sig. Sen pussade jag på honom och gick tillbaka till hagen. Vägen tillbaka däremot går mycket mycket fortare än från hagen. He he he en sund liten pålle alltså.

Lyckan – hon och jag följde med några andra stallkompisar i morse och red ut i vintersolen. Det var ett superfint väder. Och jag tror att både jag och Lyckan ville vara ute lite längre, men dom andra frös och red hem. Så vi gick lydigt med. Mest spännande var det nog att rida förbi skolgården med alla skrikande barn som var ute på rast. Fast hon gillar när det händer lite.

Nu ska jag kolla på mitt/Rarings pass en stund och bara njuta av en kopp grönt äppel-te.

Tjing!
Cam