Jag känner mig bara jäkligt eländig... sjuk, snorigt, febrig och ont i foten, sa den lytte och halte.
Och i morgon är det nyår!
Jag ska bjuda min kompis Ullis och min son på nyårssupé, lite skumpa och så åker vi och tittar på nyårsraketerna på Skansken. Jag har faktiskt aldrig varit där. Det ska bli skoj.
I dag när jag tog ut Rurik och Pigge i hagen, snubblade eller halkade Rurik. Precis bakom min fot snubbla han till så han tappade balansen och tog ett jättekliv rakt över min häl och lite hälsena. Jäv... vad ont det gjorde. Fast det gick rätt bra i alla fall. Nu är det bara lite svullet. Men över 700 kg häst på en lite häl gör ont. :-)
Tur var att vi hann hoppa med Lyckan innan jag tog ut hästarna. Det var askul att hoppa tyckte Lyckan, men svårt med tekninken, farten var det dock inget fel på, JIPPI!!!
Så var Körslaget i gång igen och jag jobbar med pressen som vanligt.
I går var det premiär och min vän Ullis kom och höll mig sällskap. Vi såg genrepet och satt sedan under sändning bakomkulisserna tillsammans med ett par journalister som bevakade programmet.
Mellan varven drack vi kaffe och pratade häst med Nina Edgren min kollega. Hon ska komma till oss den 11 januari. Då har nämligen Ullis body-pump-kurs på häst. Ryttare och häst jobbar över bommar med stort fokus på vägar, balans och koordination. Det ska bli roligt!
Juldagen firades hos pappsen. Jag, min bror med våra familjer var där.
Och så kom tomten...
Alla fick en klpp även min söta son Måns.
Tomten delade ut julklppar från en Ica-påse och min sons rumpa hängde ut över byxan. Jag gissar att vi firade en traditionell jul som delades med många familjer runt om i Sverige!
I dag har jag varit på repetitioner för Körslaget. Klockan 08.00 i morse kom jag till studion som ligger i ett stort magasin. Så är års är det askallt där. Klockan 21.30 var allt klart och det var dags att åka hem.
Så amatörmässigt av mig – jag har ju varit där hundra gånger i flera olika produktioner allt från Idol, Körslaget, Tack gode gud, Kockduellen m fl. och jag vet att det är KALLT. Varför tar jag inte på mig varma kläder?
Nu ska jag hoppa ner i sängen, men först ska jag värma upp bingen med min hårfön. Sedan när jag krypit ner under täcket så fortsätter jag föna varmluft en stund under täcket (mellan mig och täcket). Annars kommer jag aldrig att tina upp igen.
Så här såg det ut i våras när Team Cans var med (jag på bilden med Cans i bakgrunden), men det var i maj och vårsolen värmde. Gud vad jag längtar dit...till vårsolen.
Men först ska vi klara var en jul, ett nyår, lite trettondag, fettisdag, påsk och annat smått och gott. I maj för övrigt fyller Raring ett år. Undra hur stor han är då?
I dag var det boxvila igen för gullefjunet Raring. Sol och minusgrader kräver i alla fall en promenad. Min fin fina vän Ullis hjälper oss runt i allén ett par vändor!
Raring var jätteduktig och klev på bra i vintersolen. Det var dagen promis, i morgon är det hagen igen som gäller.
På eftermiddagen var det ordnat löshoppning i ridhuset. Jag och Lyckan hängde på, tja, mest Lyckan faktiskt. Jag ska vara ärlig och säga: jag stod brevid och titta på. Hon hoppade - vilket hon gjorde superbra. Vilken liten gummiboll! Hopp hopp...
P.S Jag vill gärna ha tips om det finns en bra hästbuss för B-körkort. Letar som en galning efter en billig och bra. Vet att kombinationen är svår att hitta, man fan den som ger sig...
I hagen, gegga...
Och så promis runt allén. Först går Ullis, sedan Raring och sist går jag.
Mitt huvud känns lite rörigt just nu. Ungefär som den här indiska vägkorsningen. Men det verkar precis som i korsning att allt lösa sig vartefter. Det brukar bli så i alla fall.
Ähhh... det är inte så farligt. Men det kommer bli rätt mycket jobb över jul med Körslaget och planer för Robinson samt lite annat smått och gott på jobbet jag inte kan prata om här;-)
Så ska jag vara hemma och fira lite jul med min familj. Och så vill jag självklart vara i stallet. Så där ska jag befinna mig en hel del. Pyssla om Raring och Lyckan :-)
Vi (jag och Ullis) har varit i kontakt med Traudi Björling, hon är dressyrtränare B, har tysk beridarexamen, varit lärare på Strömsholm och tränat ponnylandslaget i dressyr. Jag tycker hon är ascool. Jag har ju Lyckan och Ullis har Blomman, så nog finns det hästar och ryttare som behöver hjälp av en kunning tränare. Efter årsskiftet är hon tillbaka från jul-lovet. Då får vi se om vi kan få till en tid. Det vore asskojjigt.
Något annat som var asskojjigt var att åka i väg med Lyckan och träna igår. Hon är superduktigt att ha med sig. Roligt att åka i väg, det ger träning inför tävling. För min amibion är att få tävla i vår. Hon var lite tittig i början - men det måste hon få vara. Hon kliver på transporten bra och sköter sig utmärkt på plats. Sedan åkte vi hem igen, lugnt och fint.
I dag blev det uteritt i regnet. Vi skrittade runt och titta oss omkring. Träffade på småhästarna i hagen nere vid åkern. Små shettisar med halvvuxna föl. Men gud vad dom är söta. Nästan lika söta som Raring, och den stackarn har står fortrfarande med gips. Men imorgon får han gå ut igen. En dag i taget. Urk! Allt är det jävla pissiga regnväderts fel. VAR ÄR DEN VITA VINTERN, MED BJÄLLEKLANG OCH JULSLÄDE??? VAR???
I dag fick Lyckan sin andra vaccinspruta. Hon får det för att hon äter hösilage, allt som allt ka hon få tre stycken. Den sista ska hon få i slutet av januari. Då får både hon och Raring varsin vaccination. Det gick superbra att vaccinera henne. Hon är väldigt snäll att hålla på med, Lyckan alltså. :-)
En annan som är helt fantastiskt att ha och göra med är Raring. Han är sju månader och har redan ett tålamod som en erfaren buddistisk guru.(nu har jag ifs ingen erfarenhet av några sådan gurus, men det lät bra) Varannan dag får han ett nytt gips runt sin lilla hov, eftersom han haft en hövböld. Och det här jävla vädret gör det ju inte lättare att hålla rent. Varannan dag får han också gå ut. Skit tråkigt att det ska behöva vara så här. Jag hoppas snart att vädergudarna tänker om och ger oss lite vinter med snö. Det kommer både raring ocj Lyckan gilla. Och jag!
Roligt är att jag och Lyckan ska åka och träna i kväll. Det kommer blir skitkul. Jag skriver mer om det sen.
Hästen på bilden är varken Raring eller Lyckan, utan en annan krake som får en vaccinspruta.
Det har varit boxvila ett par dagar för Raring. Det är inte så bra med tanke på att han är ett föl. Men idag skulle vi lägga om gipset så då fick först vara ut.
Tjhoo! Vad kul det var. I morgon får vi ses hur vi gör. Gipste läggs om på torsdag igen.
Jag vet inte var jag lagt min kamera där nya bilder på Lyckan och Raring finns. Lilla Raring som står med en bakhov i gips, typiskt! Det är som min hovslagare Katta sa, du har inget att välja på just nu. Nääää, så är det. Jag har inget att välja på. Han har haft en hovböld och veterinären fick ta rätt mycket från hoven. Nu kan han inte gå i geggan. Sju månader och måste stå på box. Blääää, vad orättvist livet är. Men han har en kompis som också han är sju månader och har bandage, kompis försökte hoppa ur hagen - vad gör man inte som knasigt föl för att hitta lite spänning i livet.
Lyckan däremot är det inget fel på. I går kväll jobbade vi över bommar. Jag och Lyckan och Ullis med Blomman. Ett tu tre, det var så roligt att Lyckan blev tvungen att ta ett skutt över tre bommar och jag satt mellan öronen. Hon är så jäkla härlig!
Så det har varit fullt upp för mig med nytt föl, Lyckan, lite jobb och så var det jordfästning för min morbror i fredags. Men nu lugnar det ner sig. Puh!
Den här veckan har jag semester och nu ska jag åka till Raring och ta en liten promis i solen. Sussie på Kvarnnibble hjälper mig.
Det är så här jag förväntar mig att det ska se ut om ett par år!
Tja, jag kommer kanske fått ett par rynkor till :-)
Men redan i dag, Rarings första dag i sitt nya hem, dag ett, blev det till att kalla på hovslagaren. Troligtvis en hovböld. Ni förstår säkert vad jag menar, varför dag ett? Hur kommer det sig att det alltid måste vara nått åt det hållet. I alla fall för mig.
Jorå, säljaren har berättat att Raring hade en hovböld för ett par dagar sedan, och att jag skulle hålla koll på vänster bakben. Men när han åkte från Orust i går var allt okej och veterinären hade kolla på honom, även i dag på dagen har allt varit fröjd. Men så i kväll värmde hoven till och han vill inte ta stöd på tassen - DAME!
I morgon klockan 08.00 kommer hovslagar-Katta (hon är duktig) för att kolla, om inte det hjälper blir det att kalla på veterinären. Jag hoppas att det inte blir så. Och trots nytt hem, främmande miljö och ont i en tass så är han FANTASTISK att hålla på med, otroligt snäll. Vilken liten raring!
Vi får se imorgon hur det blir. Jag och Lyckan däremot har haft en ledig lull-lull-dag i dag. Mest lullat runt och bara slappat. Det var skönt tycker både hon och jag, mycket morötter har det gått åt, he he he.
Nu ska jag sov, om det går. Inte ligga och tänka på hovbölder hela natten. Sov gott! Cam c",)
Helt otroligt och pirrigt! Raring kom i kväll. HURRA!
Sent i kväll vid tio-tiden kom Raring till Kvarnnibble, han kom med en stor hästtransport med flera andra, mest ridhästar. När dörren öppnades och han skulle lastas ur ville han inte lämna sina kompisar i transporten. Det kan man ju förstå. De hade ju i alla fall stått ihop en hel dag. Lite tryggt var det nog allt att vara kvar där.
Efter lite protester klev han av...HAN HAR LANDAT! JIPPI!
Direkt när han kom in i sin box började han tugga hö. Han verkade lugn och till freds med sin situation. Vi kunde alla, jag, Annika, Ullis, Pia och Uffe säga god natt och åka hem.
Iiiii...jag kan inte fatta att det nu står ett föl i stallet, ett föl som jag äger. I morgon kl 08.00 ska jag träffa Uffe och vi ska släppa ihop Raring med de andra små hingstarna, vilket gäng de kommer att bli.
Det ska bli jätteroligt att se hur det kommer att gå med allihopa. Hoppas bara det inte blir så livat att någon gör sig illa.
Själv ska jag mocka, fixa och rida Lyckan, en tur ute och så lite trav och jogging för att mjuka upp efter Mads träning. Och så gosa, men det blir nog mest med Lyckan.
Sov sött! Camilla
Direkt från transporten!
Ullis och jag tar emot Raring
Här har Uffe kommit till undsättning och leder in honom i stallet.
Kvällspass hos supertränaren Mads Hendeliowitz. Jag har sett honom på clinic, själv skrivit om honom i lokaltidningen, såg honom ta emot beridardiplom i Globen, nu sist. Den uppfattatningen jag har är att han är duktigt, ryktet säger också att han är en duktig tränare, det har gått att läsa om honom i olika hästblaskor och får man diplom i Globen så är man riktigt bra.
Ullis och Lyckan
Något som också är väldigt bra att han håller till alldeles i min närhet, tar typ 20 min med hästtransporten. VA! En supertränare nästgårds, vad är det att vänta på? Jag skrev härom dagen att jag svängde förbi honom och titta in. Så nu gjorde vi slag i saken, bokade tid och åkte dit (jag vet Mia att jag glömde säga det till dig på luren i går kväll, men jag hade så mycket att tänka på att det helt enkelt försvann, dumt eftersom det är en kul grej att berätta, men nu får du läsa det här istället :-)), nåväl...
Jag och Ullis tillsammans med Lyckan packade oss iväg och for till Mads Hendeliowitz för att träna. Ullis, min goda vän, kära tränare och lugnet själv, det är tur att jag har henne. Hon skulle rida och jag titta på, eftersom jag kanske skulle bli tvungen att åka och möta upp transporten med Raring på,(jag vet! Han kom hem i kväll). Hursomhelst, var vi väldigt nyfikna på hur det skulle vara att träna för den här Mads - och vilka underverk skulle nu ske??!!
Och visst var han duktigt, han satte upp och kände lite på Lyckan - naturligtvis red han henne skitbra. Sedan var det Ullis tur - hon red också jättebra med Mads hjälp, inget snack om saken. Det var en fröjd för ögat. Nu ska jag lägga till om ni tittar på filmsnutten att Lyckan är sex år och kom till mig i mitten av november. Hon har just landat och börjar känna sig hemma och få upp flåset rätt bra, men det är en bit kvar innan allt sitter. Så med tanke på förutsättningarna är det hon är stjärnan i kväll.
Och vad det gäller Mads i alla ära, han är riktigt bra men... jag tycker nog att han var lite väl oengagerad och, tja, det känns att han är ung, inget fel i det, men han borde ha mer fokus på kunden, i alla fall den slanten det kostar att vara där – inte gratis med andra ord. Kanske tjattret på läktaren med tjejerna kan vänta tills han är klar med sina elever.
Vi åker nog tillbaka till Mads men inte på ett tag, måste smälta kvällens intryck.
Ullis och Lycka i Mads ridhus - vilket snyggt ridhus, passar ett sånt snyggt ridpar
Nu har jag semester och börjar jobba igen den 22 december. Kanske min kollega Tilde de Paula kommer till mig på måndag, hennes dotter vill rida lite. Det vore kul tycker jag, barn behöver komma ut till tant Camilla på landet och klappa på hästar. Förresten satt vi och fika idag, jag och Tilde när Peter Magnusson kom förbi – och i allt hästprata kom det fram att han tagit fem ridlektioner efter filminspelningen han varit med i. Tydligen fick de rida i filmen, vilket han gillade så pass att han nu tagit lektioner. Kul va!
Om du någon gång har vägarna förbi mig och tar en sväng in i min sängkammare - kommer alla bitar falla på plats.
Varför är hon singel?
Finns det verkligen en för alla?
Men kolla in min hög av kvällslektyr!
Det är mitt liv och vad som snurrar i min skalle.
I morgon, onsdag den 10 december, kommer Raring hem och jag tar även hand om Lyckan just nu. Det är självklart att jag måste sluka allt som går att läsa om dessa underbara djur, för att de ska få det absolut bästa.
Svaret är enkelt - det finns inte tid för annat i mitt liv - JUST NU!
För ett tag sedan skrev jag en artikel i vår lokaltidning med följande rubrik och ingress: Dressyrstjärnan Mads Hendeliowitz fyllde läktare på Håbo Ridklubb
Mads Hendeliowitz, professionell ryttare och utbildare plockade fram dressyrämnet hos alla ekipagen som deltog i dressyrclinicen på Håbo Ridklubb under tisdagkvällen. Ekipage varierade från lättare klasser till medelsvåra. Och läktaren var fullsatt av dressyrintresserade besökare.
Idag tog jag mig en tur till Mads ridanläggning som ligger vid Segersta. Jag var lite nyfiken på hur nya ridhuset med stallar såg ut. Det var naturligtvis superfint. Jag träffade även på Mads. Presenterade mig kort och sa, jag kommer gärna snart tillbaka till dig med häst för att ta ridlektioner.
Och jag är välkommen!
I höstas när jag var i Lurbo var Mads och tävlade det här fina lilla stot.
I dag har det varit en riktigt hästdag - igen! Vardagsgöra, hoppkurs och så bomarbete med Lyckan. En hästdag då jag mår som allra bäst. (borträknat allt som har med min son att göra)
Mocka, pyssla, fixa, ja allt det där... träffade Uffe, bonden, som äger gården i dag också. Kollade av att allt var okej inför onsdag då min lilla Raring kommer. Allt är under kontroll. Uffe har dock blivit tvungen att flytta vildbattningarna till lilla lösdriften vid mellan stallet, det är bra för nu har vi nära till boxarna. Ett av fölen har gjort sig lite illa och behöver vara nära stallet ett tag. Det tycker jag är bra till Raring kommer för då har jag lite bättre koll i början. Hela gänget i dag är fem stycken. Det blir superbra för Raring med lite polare. Men jag är supernervös.
Sedan var med Ullis när hon tränade hoppning med Salvia hos Katarina Bonde, det gick jättebra och hon ska dit en sväng i morgon igen. Dagen avslutades med ett ridpass på Lyckan. Det blev först trav, hitta takten, hitta takten med instruktör Ullis. Och så bomarbete, nyttigt och bra. Lyckan var duktig och koncentrerad. Ullis tog också ett par första (för oss) skutt över ett pytte litet hinder - jösses vad kul Lyckan tyckte det var. I morgon blir det uteritt med Blomman och Lyckan.
Det blev ingen ridning igår, detta p.g.a kick off på jobbet. Dagen var väldigt inspirerande med Christian Olsson som föreläsare. Det kändes superbra när han var klar.
Självklart saknade jag hästen, men min superpolare Annika hjälpte mig med mockning, borstning och fylla på mat åt lilla Lyckan.
Men jag fick min dagliga hästdos i alla fall, Anders Östman, min kollega och vän på jobbet är ju häst- och hoppkille. Han har pluggat på Strömsholm och ridit för diverse toppryttare inom sporten. Vi fick flera tillfällen att snacka en hel del häst i pausen.
Jag måste hänga mer med Anders på jobbet för han vet så mycket och kan häst. Skit vad kul!
Jag får se hur det blir på söndag om vi ska tävla eller inte. Om jag känner mig stressad och inte helt klar då struntar jag i det. Men mitt mål är att komma i väg. Jag och Lyckan har tränat inför söndag på olika sätt. Självklart har vi tränar ridningen, men även som i går - man ryckning. Lite mer pusta pälsen än vanligt. Och i kväll tog vi oss den första turen med transporten. Jag vill veta hur det är att åka med henne och inte börja med en såndan sak till första tävlingen. Sånt är viktigt för mig. Annars blir jag nervös. Det gick jättebra - hon är helt fantastisk att ha och göra med, vilken go tjejhäst hon är.
Snäll som få, klev hon rakt in. Stod stilla hela vägen (det tog tio minuter att åka), klev av lika fint som hon klev på. Sedan in i ett nytt ridhus, träna fast det var andra hästar där. Och så hem.
Min tanke var att få åka till det ridhuset som vi eventuellt ska tävla i på söndag. Helt klart, i kväll blev jag mer nervös än Lyckan, eftersom jag åkte helt ensam med henne. Hon var en klippa och lugnade ner mig. VA! Hon lugna ner mig - så busig var hon.
Vi fick låna Ullis transport. Tack för det, Gull-Ullis.
Vi får se hur jag gör på söndag, men jag tänker inte stressa. Jag gör det bara inte.
Ja, kanske inte de bästa bilder på en sån fin häst. Här nyss hemkommen från träningen lite svettig fortfarande, både hon och jag. HÖ!!! Mums...
Men varför är grannens hö som hänger i påsen utanför mycket mycket godare - jag vet inte! Det bara är så, varje dag :-)
Nu ska jag hoppa i säng, det sjuka är att jag redan längtar tills i morgon. Då ska jag mocka extra fint åt henne eftersom hon var så duktig i dag, och köpa morötter för dom var tyvärr. DAME! Får inte glömma det.
Från stjärnor i Globen hem till stallet där den riktiga stjärnan står - Lyckan.
I går kväll fick hon manen friserad. Hon blev så fin och...ska man vara fin får man lida pin. Det krävdes lite godis och uppmuntran mellan varven för att hon skulle stå ut med en sååååå tråkig handling som att rycka manen. men min härliga och goda vän samt instruktör Ullis hjälpte mig. Hon har ju ryckt ett par hästmanar under åren.
Och fast han bara tränat i tre månader och aldrig tävlat tidigare så tog han hem hela skiten! Matte vann både hoppning på tid och i stil. Vilken kille! Jag är helt säker på att nu kommer ha få ännu fler beundrar brev och ragg på krogen.
Grattis "Snicko"!!! Blossom kom två Och Peter kom trea...
.jpg)
.jpg)
.jpg)
