Det är inte varje dag jag får med mig min datorberoende son på en skogpromenad med vår pudel.
Men... plötsligt händer det...
Och sanningen är, att fast han verkade mest trött och sur på sin mamma för hon "tvingar" honom, att han rätt nöjd efteråt, till och med glad.
Tänk vad lite frisk skogsluft kan göra underverk.
I love him!
Men lägg av...
Vad har jag gjort för ont!?
Hur länge ska det här pågå?
Fast jag vill gå en sväng!
Okej, jag bjuder på ett smile!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar