Den här veckan är det teorivecka på ridskolan och i kväll var det programridning. Till min stora förtjusning tilldelades jag Pinnen. Nu ska gudarna veta att Pinnen kanske inte är den häst man drömmer om att få rida ett dressprogram på. Men mitt hjärt blöder för honom - I love him. Och det gick bra i kväll utifrån våra enkla förutsättningar. Pinnen kändes superglad och framåt och det smittade av sig på mig. Vi gjorde en jättebra ritt. Kul!
Så skrev Ullis till mig om Pinnen.
(Jag har tagit mig friheten att ändra lite i hennes text.)
Pinnen heter egentligen Pinnocio och är en valack, född 1993. Han är en korsning arab/ardenner, mörbrun och cirka 160 cm hög.
Historien om Pinnen som har visats för ingen mindre än Louise "Lussan" Nathhorst
Mycket riktigt Pinnen är korsning Ardener/Arab, hans mor köptes in till Enskede ridskola. Hon kom dit dräktig, till personalen på Enskede ridskola stora förvåning.
En instruktör på Enskede köpte fölet (Pinnen).
Som 3–åring bjöds han ut till försäljning. Hästen var vid de tillfället endast inkörd.
Ett brev kom till Håbo Ridklubb om försäljning på den här hästen. Det lät mycket intressant dessutom var han enormt söt på bild.
Sagt och gjort efter en viss överläggning åkte vi från HRK(jag jobbade på den tiden som instruktör på HRK) och tittade på hästen. Och gissa vem fick vara provpilot - jo, jag, Ullis!
Pinne hade då endast haft ryttare två gånger på ryggen. Jag har aldrig suttit på en häst som bockat så mycket.
Efter lite tvivelaktig provridning på en bana som var mindre än en 20 meters volt bestämdes att - jo detta är ett bra hästmaterial, Ullis hade fått en tjänstehäst till HRK.
Pinnen anlände till ridskolan och fick utbildning under våren, fortfarande bockandes som en tok idiot dessutom hade han grymt mycket hingst beteende.
Han roade sig med att bita i låren och även i baken på folk, de flesta hade snygga blåmärken efter hans behandling.
Som 5 – åring fick han vissa sig för Lussan och samtliga instruktörer på HRK fick då rida uppe på UPK för henne. Hon tyckte att Pinnen var en fin och mjuk häst.
Det är sagan om Pinnen och jag tror att många genom åren har haft gläjde av denna trotjänare och en och annan har nog lärt sig att sitta rätt och stadigt i sadeln också.
2 kommentarer:
Men gud va kul!
Visst är han söt och bocka kan han fortfarande. Fattar inte hur en såpass krafig häst kan vika ihop sig och bli rund som en boll. I somras hade han av mig från skritt (*skäms*) under en av uteritterna.
ha ha ha han är fortfarande på g den där Pinnen. Fast ja, skäms på dig. Hoppas du inte gjorde dig illa!
Skicka en kommentar