Det var 20 år sedan Kishti red sist. Nja, kanske klackarna var lite för höga och sedan är det svårt att sitta rätt med den typen av byxor hon hade på sig i dag. Det blir väldigt halt i sadeln. Tur att Rurik är en snäll snäll häst. Kishti håller med, nästa gång blir det bättre ridstövlar och byxor konstaterar hon.
Men vi har haft det jättetrevligt och roligt. Kishti är välkommen tillbaka när som helst hon vill rida igen.
Dagen i Bålsta började med en supergod lunch på Lasse Åbergs museum.
Solen sken och det var askönt att vara ute och andas frisk lantluft.
Lite gos före ridturen.
Ha ha ha, kolla superfotografens skugga!!!
Det är nyttigt att promenera, eller hur Rurik?!
Ja, hela sanningen ska väl fram :-/. Annika var den som höll i kameran, förutom när fotografskuggan blottades ;-)
3 kommentarer:
Hej! läser din blogg lite då och då. Hur hinner du med? träffa den och den personen. men det kanske tillhör ditt jobb, i så fall förstår jag.. Själv älskar jag att få vara själv så ofta det går pga träffar så mycket hästfolk varje dag. Så den lilla stunden man kommer hem och helgerna är skönt att bara varar och pyssla hemma med hästarna utan att behöva fundera på folk och fä som ej tillhör familjen. Antar väl att jag är en Lantis som skulle döö av att bo i stockholm eller någon annan stor stad.PS!(har varit i stockholm en gång FNISS)
Ja, det lite mycket ibland. Men det stämmer det är också en del av mitt jobb. Mitt problem är inte att jag vill vara ifred. Jag vill alltid ha folk runt omkring mig. Kishti är för övrigt en bra vän till mig, så det var roligt att hon kom ut till landet och red lite... Vi hör snart igen. :-)
ALLTSÅ hur kommer det sig att KISHTI FÅR KOMMA OCH RIDA OCH inte jag. fÖR ATt inte tala om Adstrid. Nu blir hon upprörd.
Skicka en kommentar